Inatt har världens bästa pappa tagit sina sista andetag. Efter ett dygns sjukhusvistelse pga brock på aortan fick han en av de bästa dödar man kan få, om man nu nödvändigtvis måste välja. Mitt i en mening i samtal med min mamma som satt med honom i sjukhusrummet så sa han "Nu har jag inte ont i magen längre", sedan kippade han efter andan i tre sekunder och sedan var han död.
Brutal sorg, oändliga mängder tårar och en stor tacksamhet. Tack pappa för all kärlek du givit mig, tack för alla goda vardagsråd, tack för alla dina fantastiska berättelser från livet, tack för humor, tack för närvaro (ända till dina tre sista sekunder). Och tack Gud för att du hörde pappas bön om att få vara närvarande i sitt dödsögonblick och för att du gav honom en så barmhärtig död.
